Vill veta vad andra tycker om det här som hänt mig för att se om jag reagerar rätt eller fel!
Har varit tillsammans med en man i 37 år,gift i 27 av dessa. Har tre vuxna barn och två små barnbarn tillsammans.
När jag väntade första barnet var han otrogen, när andra barnet var ½ år var han otrogen igen. Efter det bestämde han sig för att vara mig trogen o satsa på familjen.
Vi gifte oss, flyttade norrut i princip mitt i skogen. Fick det tredje barnet.
Flyttade dit i februari och sen i december känner jag, som är en storstads tjej, att jag kan inte bo här. Det är för långt till grannar o vanligt gatulyse. Säger det till honom men han vill då inte flytta därifrån.
Så håller det på i 20 år, jag mår sämre och sämre, känner ibland att jag hellre skulle vara död än att bo där. Jag bönar och ber att vi ska flytta där de finns grannar närmre i alla fall eftersom han inte vill bo inne i en stad igen.
För 5 år sedan tog jag beslutet att jag bara måste därifrån om jag ska ha ett något så när liv. Flyttar två mil till närmsta stad, åker till honom varje helg eftersom jag älskar honom o vill försöka i alla fall. En del av mina vänner säger att: Han kommer efter dig.
Ber att vi ska bo i stan i veckorna för att kunna vara på landet i helgen o somrarna.
Han vägrar i sten. Jag fortsätter i alla fall att åka dit varje helg för att jag vill vi ska fortsätta tillsammans.
Efter 1½ år är jag utan jobb så de blir flytt till lite större ort, mina barn flyttar oxå dit. Jag åker då bara varannan helg till honom då de är en bit att köra. Ber honom att komma ner varannan helg för att träffa mig och sina barn. Men nej de tänker han inte göra.
Det sista året har jag känt att det varit fel att det bara är jag som ska komma till honom och då har det blivit mindre och mindre vi har träffats. Under vintern och våren har det kommit många elaka och oförskämda mail till både mig och barnen. Vi har sagt alla att vi inte vill ha de. Han har sagt att han älskar mig och bara vill ha mig.
Jag blir ledsen över alla oförskämda mail och känner att jag inte orkar mer snart.
Han kommer aldrig till sina barn och barnbarn utan dom ska komma dit.
I juli var jag där och hämtade några av mina saker, eftersom jag inte tagit något därifrån.
Efter 1½ vecka får jag ett mail där han säger att han har gått vidare i sitt liv. Bra säger jag, eftersom jag då tänker att han börjar tänka efter hur han gör och förhoppningsvis kan komma till mig o barnen + att han slutar med spriten.
1½ vecka efter det mailet får jag reda på av min svägerska att han har tagit dit en thailändsk bärplockerska på 36 år, han är 55 år. Hon bor redan hos honom o det har pågått minst 2 veckor.
Han har då sagt att han har berättade både för mig o barnen om det här! Han har sagt det till 2 av barnen men inte till den tredje.
Han tycker då att jag ska förstå att han träffat en annan när han säger att han gått vidare i sitt liv!
Nu bor hon alltså där och ha vill lösa ut mig med en betalning som kommer att ta 9 år innan jag fått mina pengar.
Vad ska jag göra? Har jag gjort fel? Hjälp mig snälla