Allt börjar…
Det här är den första delen av Pillans historia - och den kommer att ta oss från tiden när skilsmässan bara var något som hon funderade över till tiden efter skilsmässan.
Följ med på en resa som du kanske känner igen...
Lördag kväll i november
- Hur ser veckan ut?
- Usch, det är tufft… har en hel del som behöver föreberedas inför terminsslutet…
- Jag tänkte på körningarna- kan du hämta på onsdag?
- Kan vi inte ta det när vi ätit… har en del jag skulle vilja gå igenom med dig…
Tystnad
- Vill du skicka riset?
- William, ät ordentligt… du kan inte glufsa i dig så där…
- När ska vi köpa skrivbord?
- Jag vet inte… det är så mycket nu… Du måste äta grönsakerna också, Nike.
- Mamma, vi måste sälja de där lotterna…
- Mmm…Peter, kan du inte kolla med dina föräldrar om de vill köpa några….
- Jo, jag har frågat… och tänka sig det ville de… har du hört med dina föräldrar?
- Jo, jag ska… har bara inte blivit av…
- Och så är det den där matchtröjan som är borta… kan den va i tvätten…
- Jo, jag ska kolla när vi ätit…kan vi inte äta i lugn och ro… jag känner mig så stressad…
- Får jag gå ifrån… ?
-
Söndag
Det känns som om det närmar sig slutet med stormsteg. Vi är på väg att göra om barnens rum… egentligen känns det som bortkastade pengar, men nu är det igångsatt. Skulle egentligen vilja vänta ytterligare någon månad med investeringar – men som sagt, nu är det nog igångsatt. Williams rum kommer vi nog inte runt… likaså Nikes skrivbord… men om vi säljer är det bortkastade pengar…
Nåväl, kan jag tala med Peter om det? Vi pratar knappast alls med varandra längre. Jag mår bättre när jag håller mig ifrån honom.
Allt som har med huset och hemmet känns tungt. Jag har inget flyt – får inget att hända.
Utan Peter känner jag mig stark! Har roligt! Diskuterar med spännande människor. Och barnen då?
Jag älskar dem – men den bilden de får av mig tillsammans med Peter är inte sann. Det känns så jobbigt att ta tag i detta.
Är jag redo att gå vidare – att leva mitt eget liv?
Jag kan hyra ett sommarhus vintertid och hyra en husvagn sommartid… eller tälta… Jag kan leva så basic som jag alltid drömt om att göra. Det är inte pengarna som avgör livskvaliteten.
Hur går vi vidare?
Vi kan försöka göra saker i sämja.
För mig är julen så mycket mer än julafton. Får de bara vara hos mig veckan innan jul och lille julafton varje år så är jag nöjd. Då kan vi åka till mormor och morfar lillejulafton varje år. Julafton kan jag själv fira med mormor och morfar. Barnen kan vara hos Peter julafton och juldagen. Mårtensafton, påskafton, långfredag är också viktiga.
I övrigt är barnen så pass stora att det inte är något att bråka om umgänget. De får bestämma i mångt och mycket.
Det är viktigt att våga ta upp detta med Peter.
Skall jag boka tid med Peter tisdag kväll för att prata? Skall jag ringa min psykolog?
Det viktigaste är att göra det bra för barnen. Som det är nu är det INTE bra för barnen!!!
Måndag
Peter har varit vaken sedan 02.30 – han ville prata i kväll! Igår var allt lugnare – det kändes som om vi kunde fortsätta ett tag till. Jag är kluven. Skulle behövt tala med min psykolog.
……………
Peter har sagt att han vill prata… det blir inte mer än en veckogenomgång för att hitta tider för familjerådgivning. Jag går som katten runt het gröt… frågar om det är något annat han vill prata om… men han säger att det inte är det…
Just nu känns det som om vi närmar oss många lösningar. I morgon skall jag ha fullt fokus på skolan.
Fredag
Klockan halv elva ska jag hämta Peter för samtal på familjerådgivningen… Tyvärr är vi nog ganska klara med varandra…
Jag skall dock hålla en låg attityd. Inte driva frågan – låta Peter prata. Ta med mig mina dagböcker och brevkopior som förklarar varför vi är här…
Jag har ansträngt mig i många år…. Kanske hade det bästa varit om vi aldrig gift oss… Samtidigt hade jag då inte haft de fantastiska barn vi nu har.
Jag skall vara öppen och känna in vilken väg jag skall välja.
Jag är inte rädd för ensamhet. Jag är inte rädd för någonting. Jag klarar mig själv!
